Början på en bok?!?

"Det var en helt vanlig morgon i mitt liv, kaffe och en morgoncigg, ett strålande morgonhumör som senare under dagen byttes ut mot rädsla, fundersamhet, ledsamhet och arghet över vad min barndomsvän, min syster har gjort för att göra en hel familj helt galna av oro där hemma på den lilla idylliska ön där hon var uppvuxen.

I en stad 20 mil sitter tjejen, så rädd, så upprörd, helt förstörd. Hon har varit vaken hela natten, skrämd för vad som finns utanför lägenhetens fyra väggar.


Hot, våld, droger var hennes vardag.

Mitt emellan dessa två städer sitter mamman i sin bil. En kvinna som så många gånger förr hade fått telefonsamtal från sin dotter mitt i nätterna. Dottern skrek och grät om vartannat och mamman kände att det inte fanns annat att göra än att sätta sig i bilen och åka.



Denna gång måste det bli en förändring, detta liv kunde inte fortsätta längre.

Det här är berättelsen om en ung tjej som i tidig ålder hamnade i fel umgängeskrets och rökte sin första Joint redan som 12-åring. Hur gick det sen"




Detta är skriver av en av mina barndomsvänner. . .


Lite läskigt, men detta kommer bli en sjukt bra bok :)

"Omöjligt, varför? jag vill hem igen".

Och som vanligt säger jag hela tiden att jag ska börja skriva, men vad är det som händer? Absolut ingenting. . .

Dagarna på jobbet känns långa, tunga och jobbiga, jag har inte riktigt den där gnistan längre, det där som säger att "Fan idag ska jag verkligen slå mitt säljrekord". Nu förtiden ligger väll tankarna på "Omöjligt, varför? jag vill hem igen".

Buster verkar iallfall tycka att det är ganska skönt att ha kommit tillbaka till dagis på dagarna. Han är fortfarande mycket positiv och glad, leker som en tok med de andra hundarna och är mycket mycket trött när vi kommer hem. Han har däremot börjat med något ganska lustigt, eller han är mycket bestämd på vad han tycker, det måste väll ha med åldern att göra.Ni förstår, Han vet mycket väl att min sida är min sida och hans sida är hans sida. Men på kvällarna när jag ska krypa ner i sängen ligger han alltid på min sida och det är helt omöjligt att flytta på honom. Han grymtar och ser jätte sur ut när jag försöker flytta på honom, efter en massa tjat så suckar han till och reser på sig sakta. Det är nästan som om han vill jävlas med mig. Fast det är ju en del av hans charm ;)

Min lillebror fyller även år idag, hela 17 år faktiskt.Han har verkligen vuxit upp. Jag kommer ihåg när han var mindre, en riktig ettrig liten skit som alltidskulle jävlas, ville inte ge sin storasyster en kram och var allmänt busig.Men han har blivit annorlunda, en riktig myskille faktiskt och även mycket lugnare än vad han tidigare varit.Kors i taket, men han kan faktiskt väldigt ofta säga att han älskar mig, tillochmed inför hans vänner och hur många syskon kan göra det. Är det vanligt?Jag ringde honom idag för att säga grattis och jag tror han uppskattade det, man hörde direkt på tonfallet att han blev mycket gladare. däremot fick jag ett dystert muttrande när jag frågade om det var många som hade ringt och grattat honom på födelsedagen. Det var dock ganska tidigt imorse.Tänkte om jag kanske skulle överraska honom imorgon eftermiddag och åka ut till ön. . .

Nej nu ska jag jobba vidare för att sedan få åka och hämta buster och sen mysa i soffan :)

Min lilla Ängel, Buster!

Buster

"Går inte att beskrivas i ord, måste upplevas"

Han kom in i mitt liv någongång mellan nov-dec 2007 (då var han ca två år).

Vem är då Buster:

Född: 2006-01-31

Ras: Blandras (Alaskan Husky, pointer. men jag vill även tro att det är greyhound i honom med tanke på kroppen).

Färg: svart & vit med stora fläckar.

Ögonfärg: Nästan lite isblå.

Denna lilla kille har en väldigt stark och egen personlighet. Han är mycket trottsig och beter sig som en tonåring ibland (tror dock att det är en fas i hans liv han har nu). Annars är Buster en otroligt mysig liten parvel. Hemma kvällar med massa godsaker och sen en nedbäddning i sängen gillas stort av honom och även av mig för den delen. Han är mycket energi och gillar att leka och även få träna. Med träning menar jag hjärnaktiviteter och även att få lära sig nya saker. Buster går för närvarande på dagis när jag är och jobbar. Han verkar trivas väldigt bra och har fått en del lekkamrater som han busar med hela dagarna. Men de bästa stunderna är nog ändå när jag kommer och hämtar mitt lilla MjooosMongo :)