Sviken. . . Men hade väll inte direkt räknat med annat. Dum som man är. . . !

vet inte riktigt vad jag ska börja med. Ganska rörigt, och ganska mycket nu!

Jag känner mig så förbaskat sviken på något sätt, vill verkligen inte tro att det är så, men så är det säkert. Jag är så korkad som verkligen tror och litar på människor.
Speciellt på dig, varför har jag inte lärt mig vid det här laget?
Jag fattar inte varför jag aldrig kan lära mig, lära mig att jag aldrig ska lita på någon, spelar ingen roll vem det än är.
Jag ska sluta lita på folk. Men egentligen, varför, jag vill ju tro att det finns något gott i varje människa. Jag har svårt att inse att jag kanske har fel och därför kanske jag hoppas så innerligt på det där goda som kanske ändå finns där inne någonstans.

Men jag trodde du hade ändrat dig, jag trodde absolut inte att du skulle svika mig igen. . .
Det ända jag gjort är att ställa upp för dig, jag har gjort precis allt för dig. Men varför? Varför ställer jag upp för dig, varför bryr jag mig äns.
Är det kanske så att det ända som håller våran kontakt vid liv, är det där förbaskade abonnemanget?
Jag hoppas nästan på något sätt att det är så. För jag vill inte må dåligt längre, jag vill inte längre bli sviken, för att sedan höra ett förlåt från din sida för att sedan bli sviken igen. . .
Någongång måste det få ett slut. . .
Fast ändå vill jag ju inte det, för du har ju "ibland/oftast" varit en god vän, egentligen den ända jag tyrt mig till när jag har haft behovet av att få prata av mig, när jag har mått dålig över något! Men frågan är Varför, när du ändå bara sviker hela tiden. . .

För mig var det en självklarhet att ställa upp för dig, den här gången också, men jag sa även att det skulle bli knapert för mig, och du lovade dyrt och hederligt, men nu sitter jag här och väntar och väntar. . . men det förstår du inte, va?
Du lovade att ringa och fixa det idag, men det har du säkert inte gjort med tanke på att du inte har ringt mig ännu.
Fan, hur kan jag vara så dum? så korkad?



Skit samma, ska försöka få det ur tankarna ett tag. . .
Förövrigt har dagen varit helt okej, mer än okej tror jag. fast somnade idag på en av mina kurser, inte så smart, men Bertil förstår, så han väckte mig och bara garvade lite, han sa att jag inte hade missat så mycket heller, så det var ju tur det :p
Har även förmodligen fått jobb idag. . . och förhoppningsvis börjar jag jobba på måndag, vore helt underbart, toppen!

När jag kom hem idag, möttes jag av en springandes överlycklig Buster som hoppa på mig, så jag föll omkull, jag vart ju helt jätte blöt av alla pussar, tror han hade saknat mig en massa, men det var ju ömsesidigt. Ända skillnaden är att jag inte flyger på honom och övergöder honom med pussar! Hehe ;)

Har även pratat en hel det med en riktig Goding idag, känns bättre och bättre, men fortfarande lite otäckt sådär, vet egentligen ingenting om någonting, men den tankegången går väll över med tiden ;) Funderar på om jag ska komma på något bra sätt att samla lite fler poöng tills den tredje februari, menar, jag kan ju inte förlora heller, skulle ju vara en undergång :p
sluta röka lovade jag ju också, men där kommer jag väll förlora mina 10 poäng. *MjäääK*

men men ska väll knata ner till grannen och bråka lite med Tomas och Fredrik en sväng. Få tankarna på annat håll.



"Slå era kloka huvuden ihop, så löser sig nog allt, men räkna med huvudvärk"